När kontoret i Stockholm öppnade 1991 hade Carl Svernlöv arbetat på Baker McKenzies kontor i New York sedan oktober 1990. Som nyexaminerad jurist arbetade han med M&A på en av världens deal-tätaste marknader. 1993 gick flyttlasset till Sverige och Carl anslöt till Stockholmskontoret.

Med en karriär som spänner över tre decennier går det att göra många intressanta reflektioner. Här delar Carl med sig av de största skillnaderna mellan av vara juridisk rådgivare då och nu:

Specialiseringen

När jag anslöt till Stockholmskontoret arbetade svenska advokater själva ofta som fullständiga juridiska rådgivare till sina klienter, oavsett vad frågan gällde. Advokater förväntades kunna lite av varje inom affärsjuridiken och det var fullt naturligt för en enskild att lämna rådgivning inom M&A, arbetsrätt och skatt under en och samma dag. Idag är vi mycket mer specialiserade. I New York hade utvecklingen redan då börjat gå mot en tydligare specialisering och den svenska marknaden har följt denna trend. Delvis på bekostnad av en bred allmänjuridisk kompetens, har våra jurister idag en betydligt djupare expertis inom sin respektive nisch och kan därför hjälpa till med allt mer komplex rådgivning. Det här är en utveckling som jag fortfarande tycker pågår och våra jurister idag är mer specialiserade och kunniga inom sina ämnen än någonsin.

Professionaliseringen

Som en förlängning av specialiseringen kom professionaliseringen. När advokaterna fick djupare men smalare kompetens blev de mer beroende av att samarbeta. Utvecklingen ledde till en professionalisering av hela branschen och yrkesgruppen. Idag är det en fullständig självklarhet att det krävs flera kompetenta jurister för att på ett professionellt sätt leverera komplex juridisk rådgivning. På så sätt har advokatbyråerna ökat sin professionalism och sin förmåga att leverera värde till våra klienter. Därför är jag tacksam att jag har drygt 6000 juristkollegor inom Baker McKenzie.

Digitaliseringen och effektiviseringen

Det kan verkar banalt att prata om, men för 30 år sen kommunicerade advokater, klienter och motparter främst via brev. Eller i bästa fall fax och bud. Därmed var tempot på ärendena och rådgivningen jämförelsevis långsamt. Det var inte ovanligt att det kunde ta ett par-tre veckor för en förhandlingsomgång av ett kommersiellt avtal via brev. I takt med att vi har fått bättre digitala verktyg för att arbeta och kommunicera har tempot succesivt skruvats upp. Min känsla är att ett ärenden som 1991 tog veckor idag bara tar några dagar. På så sätt kan vi idag leverera mer rådgivning på kortare tid.